Liten på jorden

Körde hastigt och lustigt till R:s syster igår kväll. Fick panik - eller känningar - barn som trotsar, inget tålamod, orolig inför måndagens undersökning. Kände att jag inte kunde vara själv. Väl framme hade jag lugnat ner mig. När man känner paniken växa och tårarna sprutar - det känns som om man ska kräkas - det börjar bli svårt att andas - då blir man liten på jorden. Vågade inte ta någon stesolid eftersom jag skulle köra bil men som sagt allt gick bra och nu känns det ok igen. Mina svärföräldrar kommer imorgon bitti och passar barnen så jag kan bege mig till Lund. Hoppas det går kvickt. Mkt som händer nu i Juni mycket roligt - så jag vill ägna mig helt åt det istället för att oroa mig och tänka för mycket. Nu ska vi iväg och titta på S hemmamatch och sedan äta god mat som alltid här i Billinge;) Efterrättspajen är redan gjord - med Ch är det ordning och reda. Barnen är i extas över att vara hos kusinerna och det var inte svårt att få med de igårkväll. Vilken lycka - sova hos kusinerna!

Så nu ingen ko på isen utan lugnet har lagt sig bara det vanliga stirret i Billinge;)

R är snart på väg hem - ska bli skönt att ha honom hemma igen - han har varit saknad!

Kram C