Igår var en sjuk dag. eller sjukdag;) var magsjuk och låg hela dagen och blundade - så fort jag försökte ta mig ur sängen snurrade allting. En helläskig känsla - hinner tänka många tankar en sådan dag. Fick hjälp med barnen till och från dagis/fritids, vilka snälla grannar jag har! Idag försöker jag att återställa vätskebalansen och läsa en bok. Igår kunde jag inte fokusera ögonen utan att bli yr.Att man kan gå från helfrisk till helsjuk så snabbt - att det ännu en gång är bevisat att det inte är lönt att planera alltför mycket - du vet ändå inte vad som kommer att hända. Du kan ha en plan men bli inte alltför besviken om den inte gå att genomföra just den dagen du har tänkt. Ska ringa ett för mig viktigt samtal idag (förutom till min handläggare på fk) och höra mig för hur läget är idag. Tänker så mycket på att jag har så mycket att glädjas åt att min cancer gick åt rätt håll men tycker fortfarande att det är så GRYMT orättvist att inte allas gör det. Att se någon tyna bort måste vara det värsta som finns. Se hur livkraften och livsviljan försvinner en dag i taget. Samtidigt som det är så viktigt att försöka se ljust på dagen - känna hopp och tröst - inte få ångest av att tänka på döden. I vår chockbearbetning går vi igenom olika faser och jag tror att alla någon gång har gått igenom sin begravning och sett sin familj utan sig själv lite svävande ovanför. För så just så tror jag att det är - de som inte lever bland oss längre finns ändå nära lite ovanför och delar våra dagar med oss. Så vill jag tänka i allafall. Tänd ett ljus och tänk på de som inte finns hos oss längre eller på någon som har det svårt. Våga ring och hör er för - visa medkänsla.
Kram C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar